Efter att de 2 tupparna, som tidigare gått så bra ihop, gjorde upp för gott fick vi ta bort fina Torsten. De hade slagits riktigt ordentligt några ggr nu Maj och sista gången slutade det med att Torsten irrade runt helt ute ur flocken, med ett igenmurat öga. Min favorit, naturen är hård... Första gången jag grät lite när jag fick hämta yxan. Suck. Men sånt är livet.

Kommentera

Publiceras ej