Efter lite frånvaro är jag nu tillbaka på banan. Har fått vara med om ännu ett stort mirakel då jag fött en andra dotter. Frisk och fin och alldeles alldeles UNDERBAR! Men det är en annan blogg. :-)
Hos hönsen har lugnet infunnit sig då jag en kväll i vrede gick ut och nackade Silvio, den grå tuppen. Det låter våldsamt, men jag såg till att det blev lugnt ändå. Det började med att vi släppte in hönan med de fem kycklingarna till resten av lilla flocken. Hon hade råkat i luven på någon av tupparna och någon blödde (hittade inga större sår). Stämningen var inte alls trevlig. Nu, däremot, är det så lugnt och fridfullt. Harmoni råder helt plötsligt, trots att jag var rädd att det skulle bli problem med 2 tuppar också. Innan var det rena rama tävlingen om vem som skulle hinna bli först att para sig med den svarta hönan Rut varje morgon och så fort de var klara alla 3 kunde det börja om på nytt igen.... Fy, så synd det var om henne!
R.I.P. SilvioNu är det mycket tydligare att Ungtuppen Jerker underordnat sig 1-åringen Torsten. Flocken består nu alltså av:
Gun: grå höna, helt utan stjärtfjädrar (hon har fortfarande svamp i ansiktet och nu när jag inte kunnat smörja henne på ett tag verkar det ha tagit om...)
Rut: Svart höna
Malin: Brunröd (jag är så dålig på färgerna än!) höna, kläckt i februari i år. Den enda hönan som blev kvar ur kullen.
Torsten: Stortuppen från 2011
Jerker: Lilltuppen från februari i år, svartvit
+6 småttingar som enligt en första gissning blir 2 tuppar (den ljusaste och den mörkaste) och 3 hönor. Drygt 4 veckor är de nu.
Kommentera